Tänkte berätta lite mer om den anonyma anmälare som vi drabbats av. Det här hände oss våren 2014.
Vårt fina hingstföl I'm on Fire gick med sin mor och far i en hage intill vägen som passerar vår gård. Plötsligt en morgon när jag går till hagen för att titta till hästarna ser jag att I'm on Fire haltar med höger framben. Han inte bara haltar utan släpar fram benet och kan knappt röra det överhuvudtaget. Jag kontaktar då genast veterinär för konsultation och får en undersökningstid på Evidensias klinik i Boden vid lunchtid.

I'm on Fire hade då aldrig åkt transport tidigare och inte heller varit skiljd från sin Eagle och Missy. Lite nervöst kändes det att lasta honom för första gången. Tur att man har goda vänner som ställer upp i nöden (TACK Ingela och Magnus!). Tillsammans fick vi in honom ganska snabbt ändå. Vi fick ta om det några gånger men det tog max 20 minuter tills vi var på väg till Boden.
Nervositeten var stor och frågorna var många under de 40 minuter som transporten dit tog; Hur svårt skadad var han? Skulle han någonsin bli bra? Vad hade hänt?
Väl framme gick det lätt att lasta av honom och eftersom lastningen gått så snabbt så var vi framme i mycket god tid. I'm on Fire trivdes bra i boxen medan vi väntade på vår tur.

Väl inne hos veterinärerna konstaterades att han hade ett pytte pytte litet sår vid bogen. Det var typ 1 mm x 3 mm stort och var helt omöjligt att upptäcka under vinterpälsen utan rakning. För få en klarare bild av skadan röntgades han och det visade sig att han hade haft mycket stor tur. Det lilla såret hade troligtvis uppkommit efter en spark som träffat bogbladet och bakterier hade därefter trängt in i såret ända fram till bogen. Lyckligtvis var tillväxtzonen inte skadad men det var bara frågan om millimeterar från en total katastrof. Veterinären ordinerade boxvila i 10 dagar, antibiotika och sedan återbesök och ny röntgen. Det var i detta skede mycket osäkert om han skulle klara sig. Hade vi otur hade bakterierna trängt alltför långt in i bogen och då räckte inte antibiotika utan endast en operation.
Vi åkte hem med den lilla killen som skött sig utmärkt under hela besöket. Han var verkligen helt fantastisk! Tänk att lämna mor och far för första gången och sen ut på vägarna till en annan stad, och trots sin ungdom klara detta galant. Vi var både imponerade och oroliga för honom. Väl hemma ordnade vi det så att han fick en box i anslutning till unghingstarnas vinterhage. Där skulle han kunna se ut till de andra hästarna och på så vis få lite sällskap. Han fick absolut INTE vara ute i lösdriften med sin mor och far eftersom det skulle försvåra hans tillfrisknande. Sagt och gjort, han stod på boxvila i 10 dagar, fick sin medicin och hade en ängels tålamod med sin nya situation.
Efter 10 dagar åkte vi tillbaka till veterinärkliniken för ny röntgen. Nu visade plåtarna att situationen förbättrats men att det fortfarande fanns bakterier kvar på bogbladet. Antibiotikakuren förlängdes med ytterligare 4 dagar och ett nytt återbesök bokades tre veckor senare. Detta för att säkerställa om han blivit av med alla bakterier eller om det var tvunget att operera honom för att rädda hans liv. Även denna period av boxvila flöt på bra. Han var godmodig och njöt av de aktivieter vi ändå sysselsatte honom med i boxen. Det blev mycket borstning och kliande. Vi hade även höet i nätpåsar för att han skulle ha något att pyssla med de flesta timmar på dygnet.
Det var vid tidpunkten för det andra besöket till veterinären som Länsstyrelsen kontaktade oss eftersom det inkommit en anmälan om att vi hade en inspikad häst som aldrig fick vara i hagen. Anmälaren beklagade sig även om att alla hästar hade ohyra och kliade sig oavbrutet. I'm on Fire stod i en box som var omöjlig att se från vägen. Anmälningen visar tydligt att vi haft en liten delegation på besök INNE på vår fastighet.

I samtal med djurskyddsinspektören framkom att denne sk Helene Carlsson var känd på myndigheten och använde samma e-postadress till att anmäla många andra hästägare runt om i Norrbotten. Givetvis har jag begärt ut alla dessa anmälningar!
Så här har vi ytterligare ett bevis om hur galet det kan bli när man är tvärsäker på att man har rätt och alla andra är idioter. Utan att ha en aning om varför vår lilla hingst hade boxvila drog anmälaren slutsatsen om att detta var vanvård! Inte heller kände personen till rasen American Curly och att hästarna har en annan typ av pälssättning än andra hästar utan denne tog förgivet att alla hästar var fulla av ohyra och därför kliat bort man och svans.
Avslutningsvis kan jag tillägga att I'm on Fire klarade livhanken utan operation. Tredje röntgenbesöket visade att alla bakterier var borta. Han fick dock stå ytterligare en månad på boxvila med en liten sjukhage för att helt återhämta sig.
Gissa om han var glad när han fick komma ut i en beteshage efter 2,5 månaders boxvila!


Fortfarande fick han gå i en mindre hage för att inte anstränga sig för mycket. Men oj vilken glädje!!
Allt gick så bra att vi i augusti 2014 till och med kunde visa honom på sommarpremieringen och få honom bedömd som klass 1.
